Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pappa hem! Och om det inte hade upprepats
varenda gång pappa var borta! Men det var
ofelbart — —
— Hör du, Louise — —
— Tyst, Jean-Ågust! Och man säger, att
endast goda människor ha vålnad — —
— Slidder, sladder!
— Jaså, du menar att pappa inte var en
go — d — mä — nni — ska, du — —
— Kära Louise, visst var han en
hedersmolekyl, men om du hade gift dej i tid, så hade
du inte behövt ha såna där vanföreställningar.
Det där har du hittat på, sen du blev på överblivna
kartan — giftermål är som en purgering, förstår
du — ränsar magen, sa flickan — ja, ursäkta,
kära kusin, men du är ju ingen duvunge längre —
— Men du tänker inte på vår lilla Alice — —
— Äsch, moderna flickor! Va, Alice?
— Jag tycker, att farbror Jean-Ågust inte ska
vara stygg mot tant Louise!
— Stygg — hm, ja, kanhända, kära Louise,
förlåt en gammal militär, men nog är du alldeles
förbannat — hm — ja, förlåt mig, kära kusin!
Du känner mig ju.
— Ja, gunås, så visst — du är ohjälplig —
men det var det jag ville säga, att när pappa
stod lik uppe på kammarn och vi satt allesammans
och sydde på våra sorgkläder en kväll, det var
dagen innan han begravdes, klockan var 11, tio
minuter över 11, så ringde det från hans rum.
Och det är dagsens sanning, tro mig eller inte!
Han hade en ringklocka på skrivbordet och ringde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
