Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi gingo fram till fönstret. Sommarnatten
låg därute ljus och ’vacker. Almarnas blad hängde
orörliga. Syrenerna brunno dunkelt i sitt mystiska
lövverk, som kantade gårdsplanen.
Hästtrampet närmade sig.
— Märkvärdigt, sade majoren. Det låter som
om de skulle köra opp i allén, men jag ser inte
ett smack.
Vi stodo i fönstret med ögonen på skaft.
Ljudet närmade sig.
Om vi slutit ögonen, kunde vi ha svurit på,
att ett åkdon, förspänt med parhästar, kört upp
genom allén, svängt förbi rabatten och stannat
framför trappan. Men vi hörde endast ljudet —
vi sågo ingenting.
— De stannade här utanför trappan, sade
tant Louise. Hon var liten och nådde icke upp
till vår point de vue. Gå ut och ta emot dem,
du, Jean-Ågust! Det kan väl inte vara några
andra än Gyllenhööks — fast de kommer på en
konstig tid!
Majoren var vit i ansiktet.
— Engström — Claes — vad faen är detta?
Hör du inte, Leopold, de stå här utanför, jag
hör hästarna frusta och skrapa och ser ingenting
— ser ni någonting?
Leopold var också kritvit i ansiktet. »Det
finns mycket mellan himmel och jord!»
— Claes! Claes! sade fästmön — och i
detsamma klatschade en piska, sanden frasade och
de mystiska gästerna reste. Vi hörde dem svänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
