Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att gillra bössor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades så bra. Och då boven nästa gång var ute
på tjuvstigen skulle han få ett så ordentligt
saltskott i vattengången eller så högt som i
hackbrädet, att han skulle lägga opp för så pass lång
stund att det skulle bli en smal sak att suga honom
i maten och kölhala honom ett slag, innan han
befordrade honom till laga näpst; det svor både han
och Petter Karlsson på en gång till, om så
skulle va.
Den dagen höll Petter Karlsson till i sin
snickarstuga en avsevärt lång stund. Han
spetsade träpinnar och gjorde hål i dem för tråden,
och bra och stark simpelkort hade han ett helt
nystan av, och den löpte som om den vore smord.
En liten ställning för bössan gjorde han också, och
den skulle placeras i hörnet av matbodväggen och
staketet, under slipstenshon.
När käringen kom med matbud, släppte han
inte in henne, för det vet man väl hur det är med
fruntimmer, och det skulle bara fattas, att det
komme ut, vad han höll på med. Då komme den
fan inte igen förstås, resonerade Karlsson med sig
själv.
I villaköket skulle han hålla vakt natt efter
natt, om så skulle behövas, för han skulle visa
häradshövdingen, att han tjänade honom som en
trogen tjänare och inte tog så mycket som en
kappe äpplen för egen del. Och för att inte
käringen skulle få reda på att han höll vakt, skulle
han säga, att han hade lovat Stenberg att hjälpa
honom med skötarna ute i sjöbon på Örskäret,
men — jädringen! — — — Det skulle förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
