Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Xylografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löpningar, fattar kassen och den oljerock han suttit
på under rodden samt kliver i land för att i sakta
mak följa den slingrande gångstigen genom
skogen upp mot Byholma.
Där landsvägen tar vid kommer gamla Matts
Jannes Johanna. Mannen lägger ifrån sig kasse
och oljerock, breder ut armarna och säger: kom!
Med ett blygt leende faller gumman till hans bröst
— en liten omfamning, och mannen återtar sin
vandring med kasse och oljerock. Vid Israels
lagård kommer den dövstumma Kristin. Samma
manöver upprepas. På samma sätt fortsätter han
vägen med avmätta, betänksamma steg, ty livet
behöver icke vara någon steeplechase, om man
icke själv gör det till en sådan.
Men vid båtsman Koppars möter en
nykommen sommargäst, en vräkig grosshandlare från
Stockholm, en sådan där som i det vackra
skärgårdslandskapet verkar fluga i kål. Han bryr sig
ej om att närmare skärskåda mannen med kassen,
innan han stör hans lugn. Han fäster sig
uteslutande vid kassen och tänker på färska abborrar till
middagen.
— Hör nu, min gode man... börjar han
nedlåtande — — —
— Min herre, lita inte för mycket på den
mannens godhet! blir svaret, åtföljt av en blick ur ett
par ögon, där grosshandlaren avläser så mycket
humor, satir och verklig överlägsenhet, att
fortsättningen antingen uteblir eller får en hövligare
stilisering än början.
Den vita hatten med det röda bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
