Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Xylografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Accepteras!
En vacker dag flög det i Xylografen, att han
borde göra något. Xylografien går inte längre,
och man kan ju inte irra omkring på Grevbron i
oändlighet trots sol och allt. Han skaffade sig färg
och duk och började måla. Gamla minnen från
principskolan på akademien — åkademien, säger
han med lätt ironi — började vakna.
En vacker dag var han målare. Han tycker
illa om mina breda penslar, men han gillar
japanska, spetsiga sådana. Han preparerar själv sin
duk och listar ut det av naturen han ser — målar
som hans kamrater från åttitalet — medan han
samtidigt brister ut i entusiasm över de modernas
prestationer. Hän läser litteratur av alla slag,
gillar det modernaste, men jag misstänker att han
innerst håller mest på sin barndoms skalder.
Som vi alla göra.
När jag läste upp för honom den vers av
Tegnér, som Strindberg anser vara den skönaste
svenska dito:
»Där red Valfader så högväxt som stjärnströdd natt,
som ljuset enögd, på åttafotade springarn;
den vise korpen på milsbreda skuldran satt,
och allting visste den vingade tidningsbringarn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
