Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främst bland dem var Kalle Söderberg,
ångbåtskarl på Nordstjärnan, hemma på permission och
med vänstra armen i band, ty han hade fått två
fingrar avklippta i en kink på kättingen vid
lossning i Örnsköldsvik. Han var en baddare på alla
slags kortspel från Durak och Sala Hybika till
Bondtolva och Tjuguett, ty han hade varit
rallare i Norrland under den goda tiden, då man
tjänade pengar som gräs och drack champinjonvin
som vatten. Nu lärde han hemmapojkarna sina
konster mot ersättning ur en korg Norrtäljeöl, som
stod bland hundkaksen i skuggan av den stora
asken. Han vann förstås och byxfickorna
började redan svälla av kopparslantar, tioöringar och
tolvskillingar.
Men när Runar tutade, kastade han korten
och sade: — Nej, pojkar, nu går vi ner till
bryggan å tittar på den där gyckelbocken, som alla
ränner galna efter. Jag som inte har sett’en måste
slänga ett getöga på’n. Kopp å butäll!
Och Söderberg gurglade i sig sista slurken
ur halvan, reste sig upp och vaggade ner mot
bryggan, grävande bland metallen i högra
byxfickan. Pojkarna följde honom.
Ångbåten lade till.
På fördäck stod broder Karlsson pionröd i
ansiktet, ömsom torkande svetten ur pannan och
ömsom viftande åt sina trogna med näsduken.
Solen gassade i vindstillan.
— Nåd och frid! ropade Karlsson.
— Nåd och frid! svarade änkorna.
Landgången lades ut och aposteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
