Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bokmal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hotfullt och underläppen hängde långt ner på
hakan. Han snusade frenetiskt.
— Lugna dig, kära bror, sade kyrkoherden.
Frågan är ju fri, naturligtvis är den förfallen
från och med nu. Aldrig trodde jag du skulle ta
det så — låt mig säga så — så — —
— Allvarligt, menar bror, snusade baronen.
Ursäkta att jag blev litet häftig. Jag menar inte
så illa. Men jag har en princip, och den är att
aldrig låna ut en bok. Icke för att jag tror att
kandidaten skulle misshandla den på något sätt,
men hur — jag frågar hur kan en människa som
sätter värde på en bok låna ut den. Lånar man ut
sin fästmö, kandidaten ? Lånar man ut sin hustru,
bästa bror? Nå! En bok är för mig ett heligt
ting, så heligt att jag skulle anse mig begå en
dödssynd, förråda min bästa vän, om jag tilläte
någon annan ens röra vid den.
— Baronen har alldeles rätt, sade jag, och
jag är ledsen att ha varit obetänksam nog att — —
— Tja, nu glömmer vi den här lilla
tråkigheten! Förlåt min häftighet, men kandidaten
förstår mig och det gläder mig. Men här kommer
toddyn. Får det vara en cigarr? — Nej, böcker,
mina herrar, böcker — men vi lämnar ämnet.
Herrarna förstår nog en gammal bokmal som mig!
Nu brygger vi oss en ebenholtstoddy — låt mig slå
i — så där. Nej, mina herrar, böcker, böcker,
böcker, ömtåliga människosjälar i guldsnitt,
brukade gubben Ehrensvärd säga till min salig far.
Vi drucko toddy. Böckerna nämndes icke
mera. Men baronen talade lantbruk med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
