Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
’ BANBRYTAREN.
var fullständig. Om någon dog någon gång, så fick man
höra: "Ja, han kunde ju icke lefva längre", eller "det var
väl så förordnadt." Någon läkare tänkte man ej på.
Ändtligen kom en doktor — icke till nybygget, utan till en
liten stad icke så synnerligen långt ifrån vår koloni. Och
hvad hände? Folket började känna sig sjuka och behöfva
läkare._ Den frågan uppstod då: är det doktorn, som
framkallar sjukdomen, eller är det sjukdomen, som framkallar
doktorn ? Frågan blef mycket diskuterad, men utan något
afgörande resultat, såsom fallet vanligen är vid alla
diskussioner. Som sagdt, en doktor kom till vårt nybygge, en splitter
ny sådan. Han hade just afslutat sina studier vid
universitetet, hade alltså teori, men ingen praktik. Han slog sig ned i
en liten stad, icke synnerligen långt borta. Till en början fick
han ej många patienter, hvilket ju är vanligt för en doktor.
Han uppträdde dock alltid som om han hade haft mycket
brådtom. Han sprang upp och ned i staden med en liten
kappsäck i handen, och folket började undra och fråga: Icke
har väl någon människa blifvit sjuk? Den så kallade
"in-fluenzan" hade emellertid för tillfället infunnit sig. så att
han fick något att göra. Somliga kalla denna åkomma för
ryska snufvan, men vi farmare kalla den helt enkelt för
snufva eller en äkta nordisk förkylning, som botar sig själf med
tiden.
Denne läkare flyttade dock snart ifrån staden, ty han tyckte,
att folket icke ville bli sjuka. Snart kom dock en annan
"teoretikus" med teori, men ingen praktik. Äfven denne fann
snart att här icke var mycket att göra, fastän han dock fick
göra några flera husbesök än den förre. Han tjänte
visserligen icke mycket pengar, men han vann dock något, han vann
praktik. Så aflöste den ene den andre under en följd af år.
En gång råkade det så till, att tvenne doktorer kommo på en
gång. Det blef nu alldeles för mycket, ty det var ofta för
mycket med en åt gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
