Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S7 UD E RANDE SOM BAN BR YTA RE. 105
Det hände en gång, att.de fattiga studerandena blefvo
ihåg-komna af en engelsk luthersk församling i Pennsylvania.
Dessa vänner i Ößtern sände en stor lår full med kläder,
afsedda till fri utdelning åt de fattiga studerandena i Paxton.
Denna storartade gåfva sändes till skolans principal, doktor
T. N. Hasselquist, som ock hade fått i uppdrag att utdela
klädespersedlarna till de fattiga studerandena. Då IT. efter
en morgonbön tillkännagaf, att ban fått en sådan gåfva,
blefvo vi naturligtvis alla glada. Men han gjorde ott litet
välment tillägg, eller kanhända vi skulle säga ett villkor för att
få någon del i gåfvan. Han sade: "Nu förstån I viil, att
kläderna, som den snälla församlingen har sändt, gälla
endast de mest’behöfvande. Somliga vilja alltid hålla sig
framme, då det är frågan om att få något för intet, äfven om de
icke äro så nödiga därom." Detta tillägg skulle han
kanhända icke ha gjort, ty följden blef den, att ingen kom för att
erhålla någon gåfva. Detta var nog litet elakt af de mest
txjhöfvande, de allra fattigaste, men se, äfven den fattige kan
vara stolt i sina trasor. Efter några dagar fingo vi litet
bestraffning för det spratt, vi spelat vår älskade och aktade
principal. Han tillsade då: "Nu kommen 1 alla till mig,
och alla skolen I få något. Om än mindre behöfvande skolen
I dock få något såsom ett minne från den kära församlingen
i Pennsylvania." Nu gingo vi allesamman till honom och
fingo hvar sitt plagg, äfven de mindre behöfvande. Att
doktor H. var en god eknom veta alla som kände honom. Han
sökte också att fostra de studerande att vara ekonomiska.
Huru detta lyckades för honom med alla, veta vi ej. Han
sade till oss ibland, att vi skulle vara lika rädda för
penningskulder som för syndaskulder. Men saken var jü den, att
då vi icke voro betrodda att få låna tre cents, så kunde vi icke
gärna råka i några större skulder. Ho vet dock, om icke
iindå några studerande kommo i större eller mindre skuld
äfven på den tiden.
Banbrytaren. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
