Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
’ BANBRYTAREN.
något "excited", men detta "excitement" gick snart öfver.
Pastorn var dock icke fullt medveten om huru tiden gått
undan. Då han slutat predika och sången var sjungen och han
gjort sina tillkännagifvanden, var klockan half tre på
eftermiddagen. Således hade predikan räckt i tre fulla timmar.
Då pastorn kom till huset på förmiddagen och skulle börja
sin predikan, sade värden till honom: "Som pastorn ser, så
är här en predikant. Det är O. Han vill troligtvis predika,
sedan ni har slutat; men jag tänker att det torde vara så godt
att, när ni slutar, allt må vara slut." Pastorn svarade: "Ni
är husbonde här och har rätt att låta hvem som helst
uppträda i edert hus och tala." När pastorn slutat sin predikan,
tillkännagaf han, att gudstjänsten skulle fortsätta med
predikan af O. Om någon kände sig i behof af att höra mera
Guds ord för tillfället, så var det nu ett nytt tillfälle, som
yppade sig att få höra något nytt. Predikanten O. blef arg
och sträckte på sig en smula, ryckte på axlarna och utbrast
sålunda: "Har nu icke denne här stått och förhalat tiden,
på det jag icke skulle få tillfälle att tala ordet till dessa kära
själar, som här äro samlade." Att folket var hungrigt, var
ju icke att undra öfver, ty klockan var nu redan tre på
eftermiddagen. O. började nu att taga pastorn i upptuktelse och
sade till honom dessa allvarliga orden: "Du har stått här
nu i dag och kastat stenar på Kristus!"
"Har jag verkligen gjort det, då är jag mycket ledsen
däröfver, men ni, herr O., torde ha godheten att bevisa på hvad
sätt jag, som ni säger, kastat stenar. Själf vet jag ingenting
därom."
"Jo, du är just den rätte mannen; vet du icke, du som är
präst, hvad Herren säger: ’hvad I hafven gjort en af dessa
mina bröder, det hafven I gjort mig’? Du har stått och
kastat stenar på oss, Guds barn." Han mente därmed sig
själf och en gumma, som var hans meningsfrände.
"Ilar jag nämnt edra namn eller eder trosbekännelse?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
