Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
’ BANBRYTAREN.
men ingenting ville hjälpa var modlöse pastor. "Sängen var
för kort och täcket för stackot", det räckte icke till, såsom
C. H. Spurgeon säger.
Vår stackars pastor vände sig nu till en gammal prost,
prosten "Rådig", som utan tvifvel hade mycken erfarenhet
i predikoämbetet. Pastorn frågade denne erfarne man om
råd. Han beklagade ställningen i församlingen så väl som
sin egen svåra belägenhet och sade: "Hvad skall man göra
eller företaga sig under sådana omständigheter? Folket
sofver och vill icke vakna upp till besinning om sin själs
frälsning. Hvad är att göra?"
"Åh", sade Rådig, "där är ingenting att göra därvid —
du predikar Guds ord rent och klart, och så kan du ingenting
mer göra. ’Du har då friat din själ.’ Vi renläriga
lutheraner, vi tro icke mycket på de där pietistiska rörelserna. De
äro osunda till sin tendens, och däraf födes vanligtvis
separa-tism och sektväsende. Så du kan vara lugn, käre pastor."
"Detta råd af prosten Rådig tillfredsställer mig föga",
sade pastorn, "ty den andligen döda människan kan dock ickc
varda salig, det är visst."
Trösten sade då: "Jag har innehaft ämbetet i tjugufem
år, alltid varit lugn och aldrig haft skrupler öfver något
sådant, som ni talar om."
Nu inträffade en mycket egendomlig händelse i pastorns
lif, hvilken ock är upptecknad i hans dagbok, så att den
aldrig skulle glömmas. Saken var nämligen denna: pastorn
råkade att träffa mor "Enfaldig", för hvilken han yppade sin
nöd. Han upprepade då ungefär detsamma som han berättat
för prosten Rådig, folkets andliga död samt sina försök med
latin och grekiska, att han läst teologien i två år m. m., utan
att någonting tycktes hjälpa. Mor Enfaldig stod med
sammanknäppta händer och lyssnade lugnt på pastorns klagan,
drog en djup suck då och då, slog ned ögonen, men kastade
ock en och annan gång en förstulen blick på pastorn. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
