- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
180

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

’ BANBRYTAREN.

till nybygget. Då jag på detta sätt färdats ett par tre
timmar, stötte jag på en liten väg med’ djupa hjulspår; denna
följde jag nu åt öster. Efter ett par tre timmar stod jag
framför ett dike. Vid en undersökning så godt sig göra lät
under natten fann jag en liten bro och gick öfver den. Då
kom jag upp i ett busksnår och slutligen upp på en
nyplöj-ning. Rätt som det var fick jag höra en hund skälla, och det
kan jag säga min ärade läsare, att jag blef gladare, när jag
hörde denne hund skälla, än om någon gifvit mig en hel stat
i Amerika; ty nu visste jag, att det fanns folk, hus och hem.
Slutligen kom jag upp till huset, knackade på och kom in.
Och nu var jag verkligen på "lycksalighetens ö", just på
samma ställe, där indianen och jag spisat middag fredagen förut,
hos den norska gumman. Nu var klockan tolf på natten. På
en distans af tio mil, om jag farit den rätta vägen —
fågelvägen, hade jag nu färdats i nio timmar. Jag tänkte härvid
på John Bunyan, som tappade sin tänkeskrift. Efter en god
hvila på en simpel bädd reste jag på morgonen vidare, men
hade ingen egentlig väg på tjugufem mil. En och annan
riskvist stod där på den stora slätten, som skulle visa den
resande väg, där ingen väg fanns. Utkommen tio mil mötte
jag en präriceld, men till all lycka var icke gräset långt, och
min snälle häst fick ett piskrapp, och så sprang han öfver
oskadd. På kvällen anlände jag till en liten by och stannade
där öfver natten. Dagen därpå — på kvällen — var jag
hemma. Då jag reste, beräknade jag, att jag skulle vara
hemma på söndagen — nu var det tisdagskväll. Detta var min
första rekreationsresa i västern.

Pastorns månatliga missionsresor.

Den ena missionsresan på missionsfältet var den andra
tämligen så lik. Man kunde nästan likna dessa resor vid en
man, som drager en svensk handkvarn, eller vid en karusell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free