Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARA RÖRS TA MISSIONSMÖTEN. 181
Man for ut i väster, fortsatte så i norr, sedan i öster, så i söder
och så åter igen i väster. Som vi förut sagt, låg fältet i tvenne
härad. Den väglängd, som vi tillryggalade under en månad,
var cirka fem hundra mil — allt på hästskjuts. Jag kom
in till tvenne stora stambanor, men kunde icke göra bruk af
dem. Då vi angifvit detta milantal, som vi reste med
hästskjuts i månaden, ha vi icke gjort det för att synas
märkvärdiga, ty det har funnits präster, som på missionsfältet rest
tusentals mil i månaden. Jag tänkte ibland på den store
hednaaposteln Paulus. Då han omtalar sina strapatser, säger
han bland annat: "Jag har ofta färdats––."
Vi begifva oss nu ut på vår första månadsresa —• väster
naturligtvis. Vi skulle nu explorera fältet, men kommo dock
icke öfver bela fältet första gången. Skulle besöka en liten
bv, som låg omkring trettio mil från mitt hem. Hade nu
ingen häst eller vagn; tog därför kappsäcken i handen och
brukade apostlahästarna. När jag anlände till nybygget,
sändes bud omkring med denna hälsning: Vår nye präst är
kommen. Det blir predikan hos N. N. i morgon förmiddag kl. 10.
Bland andra gudstjänstbesökare var en farmarehustru, som,
bärande ett årsgammalt barn på armen — en stor präktig
gosse —, gått till fots från sitt hem den sex mil långa vägen
till den plats, där predikan hölls. Hvad tycks härom? Jag
tyckte jag hade gjort det bra, som gått trettio mil och
ingenting burit utom några böcker. Men folket sade allmänt, att
pastorn borde skaffa sig häst och "buggy". Efter någon tid
köpte jag också häst, som var vid myndig ålder, och en buggy,
som sett åtskilligt bruk. Efter ett halft års tid gick vagnen
i kras. Jag hade då visserligen min myndige häst, men ingen
vagn. Rida har jag aldrig kunnat med och var nu rådvill,
men icke rådlös. Jag hade en granne — en prima skåning —
som alltid visste råd och som alltid var villig att hjälpa. Jag
gick därför till honom för att få råd och hjälp af honom,
och det fick jag. Jag sade till honom: "Min gode N. H.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
