Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA FÖRSTA MISS/ONSMÖ TF.N. 185
re uti att klandra det som är gjordt på stämman. Somliga
komma en eller två timmar efter den tid, då stämman skulle
börja; somliga lämna stämman en timma, innan den är slut.
Sådant visar icke ett rätt församlingssinne. Någon gång
bänder det, att någon rabulist ställer till oreda, "en storm i ett
vattenglas".
Bör då en pastor blanda sig i saker och ting, som
förehaf-vas på en sockenstämma? För vår ringa del tro vi det icke.
Den pastor, som endast söker att leda stämman, så godt han
förstår, tager omröstning, då saken är utagiterad, och är så
neutral som möjligt, håller sig bäst och längst i sin
församling. Men den pastor däremot, som vill blanda sig uti allt,
vill vara "styrpinne" där och då det icke behöfs, vill att allt
skall göras och låtas, som han finner för godt, han får alltid
en stor del af folket emot sig.
Jag minns ett tillfälle, då jag ville säga min mening i en
sak. Det var angående ett staket omkring kyrkogården.
Somliga ville ha det af järntråd, somliga af bräder, andra ville ha
hälften af hvardera. Jag sade då min mening om saken, och
följden blef den, att jag fick mer än halfva församlingen emot
mig. Till all olycka kom jag att vara i minoriteten. Efteråt
var det flera, som frågade mig: "Huru gick det med pastorns
staket ?" Jag blef snopen och tänkte som så: då det berör
jord och värld, trä, järn och stål, så skall jag visst hädanefter
låta församlingen själf bestämma, "hvar skåpet skall stå." En
annan gång lyckades det dock bättre för mig. Det var
nämligen så, att en liten församling hade köpt en ringklocka för sin
kyrka. Nu blef frågan den: för hvilka skall klockan brukas,
för alla som önska dèt ? En subsription hade upptagits i
staden, och många hade bidragit ganska frikostigt. Länge
diskuterade man frågan, men kom icke till något resultat. Då
sade jag: "Jag har ingen rätt att föreslå, men hur vore det om
ni sade, att vi lämna klockan till bruk för alla, hvilkas
anhöriga önska det, utom för sådana som uppenbart smädat Gud
Banbrytaren. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
