Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARA FÖRSTA MISSIONSMÖTEN. 189
om att träffa på ett hus eller också järnvägen söderut. De
gingo några mil, och så funno de, som de tyckte, en stor
snödrifva på den stora slätten. Det var ett halmstall. Man
sätter några störar i marken och bekläder dessa utomkring
med halm, detta utgör en stallbyggnad för kreatur. De två
männen gingo in där och lade sig jämte kreaturen. Där måste
de stanna två och ett halft dygn. Snöstormen begynte då att
aftaga något, oeh de gingo ut. De fingo då se en skorsten
sticka upp ur en snödrifva och gingo dit, ropade ned genom
röret och frågade, om där var folk nere i jordkulan. Folket
där nere gaf svar och sade att de icke kunde komma ut.
Dörren gick utåt och snön hade lagt sig utanför dörren. De
två männen började nu arbeta med snödrifvan för att få
upp dörren. Så blefvo både männen och folket i källaren
räddade. Denna händelse har berättats för mig af en af de
två männen, som uppehöllo sig i halmstallet två och ett halft
dygn. Sådana exempel äro icke enastående i nordvästerns
historia.
Nu kom demonen öfver mig igen. Ilan hviskade i mitt
öra på följande sätt: "Du hör nu hurudana vintrarna äro
i västern; du har fått många goda råd af folket att icke
företaga några resor om vintern; du bör icke förakta goda råd;
ditt lif är dyrbart, du har icke rätt att onödigtvis förspilla
det. Hvad tjänar det till, att du tillsätter ditt lif i en
snöstorm? Att vara öfverdådig och äfventyra sitt lif är icke
rätt, icke kristligt. En öfverdådig människa går det på
ändalykten illa." Sådant och mycket mer talade denna röst i mitt
inre, och jag måste medgifva att den talat rätt. Men då jag
nu började resonera öfver hvad som sagts och var mycket
tvehågsen om hvad jag borde göra, och äfven kände mig
mycket orolig, framträdde en genius, som började tala till
mitt inre på följande sätt: "Är du en sann kristen? Tror
du på Gud och hans nådefulla försyn? Är du viss på din
gudomliga kallelse? Är du viss på att du går Herrens ären-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
