Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
’ BANBRYTAREN.
den ? Har ieke Herren bevarat Daniel i lejonkulan och de tre
männen i den brinnande ugnen och lärjungarna på ett
stormande haf ? Hvar är din tro ? Den som vill behålla sitt lif,
han skall mista det. Men på eder äro till och med alla
huf-vudhåren räknade", Matt. 10: 30—39. Då denna röst i mitt
inre talat ut, vaknade jag liksom ur en dvala. Jag blef åter
trygg, lugn och glad och fortsatte regelbundet mina
månatliga resor, vinter så väl som sommar, i ur och skur, och hälsa,
lif oeli lem har Herren bevarat allt hitintills.
Min klädedräkt var dock denna tid ytterst otillräcklig för
att möta "Bore". Jag hade ingen päls, ingen skinnfäll, inga
goda öfverskor, inga varma handskar. Ännu hade jag
ingenting fått af min pastorslön. Om jag fick något alls och huru
mycket af det som ]öfvats mig, det låg ännu i det ovissa för
mig. Betrodd var jag ej, och borgen har alltid varit det allra
svåraste för mig att anlita. Jag lyckades dock att få fatt i
en femdollar, och för den köpte jag mig en buffelhud. Nu
kände jag mig värm om fötterna och, uppriktigt sagdt, jag
tackade min Gud många gånger för denna persedel. Efter jul
erhöll jag något af min pastorslön och köpte mig nu en god
buflelpäls. Händer och fötter fingo äfven en något varmare
beklädnad såväl som ock själfva hufvudet.
Liksom det icke lyckades bra med min första vagn, så
lyckades det ieke heller väl med min första släde. Den var
hemmagjord förstås. De små pinnar, som stodo upp från
medarna till lådan, stodo nästan rätt upp och ned, och det hela
såg ut som en stor låda. Det gjorde, att släden stjälpte
esomoftast vid en aldrig så liten lutning åt den ena sidan, hvarför
jag ofta måste gå vid sidan oeh hålla i den, så att den icke
skulle stjälpa. Efter någon tid fick jag en förbättrad
upplaga, det vill säga, den gamla släden blef lagad så, att jag slapp
att gå och hålla i den. Den följde mig också sedan på mina
resor i femton @ sexton år —. Folket bevisade mig all den
aktning, vördnad och tjänstaktighet, som någon prost i Sveri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
