- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
241

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÖDÅREN — GRÄSHOPPORNA. 241

prästen, ja, det rådet. Ack ja, de borde ha?!" Sedan
vankades några skandalbref. Dessa sändes till mig, men jag fick
icke på långt när så mycket ovett som "rådet". "Pastorn är
ursäktad, ty han känner icke folket, men diakonerna!"
Någon hotade oss med en stämning, emedan vi hade vågat öppna
låren, på hvilken stod guvernörens stämpel. Låren var sänd
till min adress, och jag öppnade den i rådets närvaro. I den
andra kolonien hörde jag icke mycket om huru de dömde
rådet och mig. Då tänkte jag: Månne det icke varit bättre,
om vi ingenting fått? Då hade de icke haft något att kifvas
om. Efter någon tid kom en lår till med samma innehåll
som i den förra samt dessutom något penningar. Nu
försökte jag att taga fram ett stycke visdom ur min egen
fatabur och följde anvisningen i Apg. 6 : 3. Jag lät församlingen
själf välja sju män, som hade godt rykte om sig och besutto
visdom. Dem befallde vi detta ärendet, att dela det som
låren innehöll: samt pengarna. De mötte mig i
pastorsexpeditionen på mitt ämbetsrum, en afbalkning af en stockhydda
8x10. Nu måste vi först diskutera en stund och utröna,
hvem som var i allra största behof af hjälp. Vi genomgingo
namnlistan, och då ett namn ropades, svarade någon af do
"sju vise": "Nej, den bör ej ha något, han är en lätting i
arbetet, han kunde arbeta mer." Om en hette det: "Nej,
han lefver alldeles för stort efter sina tillgångar — de bruka
’cake och pie’, dem kunde de vara förutom." Om en tredje
åter: "Nej, han tager sig en finkel, då han kommer till stån,
det kunde han låta bli." Om en fjärde säger en annan: "Nej,
han handlar på tok, han har bytt bort sina oxar för ett par
gamla hästkrakar." Den femte kläder sin hustru, som om
hon vore en drottning. Den sjätte är förmögen, han behöfver
intet. Så låter det hela listan igenom. Alltid svarade någon
af de sju vise: "Han är icke värd någon hjälp." Då
uppstod en gamaliel, svarade och sade: "Skola vi tala om
värdighet, hvem är då värdig? Är det så vår Herre brukar att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free