Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
’ BANBRYTAREN.
hjälpa ? Blott de värdiga ?" Nu blef det tyst en stund i
rådssalen, och slutresultatet blef, som när prof. Hasselquist hade
fått en lår kläder från Pennsylvania till oss fattiga
Paxton-studenter. Han sade först, att endast de allra mest
behöfvande skulle ha. Då kom ingen. Därpå sade han:
Kommen nu alla, så skolen I få lite hvar. Så skedde ock här.
Men om alla blefvo nöjda, är en annan fråga. Härvid kom
jag att tänka på huru det tillgick, när spannmålen skulle
utdelas till de fattiga i Sverige. Kommunalstyrelsen gjorde
tvifvelsutan sitt allra bästa, men hvilket väsen där var ibland
de fattiga. "Du har fått så och så mycket och är så bra, och
jag har fått så litet, som är så usel, halt, blind, döf m. m."
Ack, hvilket lif. Lycklig den som slipper att mottaga
nådebröd! Hellre mycken nöd än sådant bröd; ja, nästan hellre
död.
Det är naturligt för oss människor att tycka, tänka och tro,
att vår medmänniska har fått och får för mycket, och att vi
fått och få för litet. Jakobs söner tyckte, att Josef hade fått
för mycket, då ban fått den brokiga klädningen; sedan tyckte
de nog, att Benjamin fick för mycket vid bordet i Josefs hus.
Så tveka också våra barn. Det ena tycker, att det andra har
fått för mycket, om det får för en eller fem cents värde mer
än det andra. Jag har alltid tänkt, att mina barn skulle få
precis lika mycket; men huru rätt man söker att dela, så inser
jag väl, att hvarje barn tycker, att de andra fått mer. Nu
kunde det bli frågan, om Gud kan dela sitt goda så till oss
människor, att vi alla äro belåtna och tycka, tänka och tro,
att vi fått mer än de andra. Säger väl någon af oss:
"Hvarför skulle jag få mest?" Eller hur går det med den
uppmaning, som aposteln Paulus gifver oss: "Hvar och en räkne
den andre yppare än sig själf" ? Jag fruktar, att vi äro böjda
för att tycka, att vi själfva äro med de yppersta och se ned
på andra, eller hur? "Hvad har du, o människa, det du icke
undfått hafver?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
