Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI.
Ett kapitel om separatism, helbärgdagörare, m. m.
Separatism i församlingen.
Denna sak hade vi helst velat tiga med, men då den tillhör
historien om nybyggarlifvet och min
församlingsverksamhet, så må också den här omtalas. Det kan dock i
förbigående sägas, att hvad jag här kommer att relatera icke blott är
min egen sorgliga erfarenhet. De flesta af våra pastorer ha mer
eller mindre fått erfara det samma. Några år efter den förut
omtalade väckelsen begynte känslorna afsvalna. Man kände
behof af något, man visste icke riktigt hvad. Då antog man,
att något måste fela hos församlingens pastor. Det
sentimentala hade flytt, den förnimbara fröjden och glädjen
likaså, och man längtade efter någonting nytt. Det nya kom.
Kringresande predikanter kommo och erbjödo sig att hjälpa
folket. Många mottogo dem med öppna armar, öppna
dörrar och öppna hjärtan. Det var ingen svårighet för dem att
få skjuts, hvarthän de än ville resa. Kollekter och offer
upptogos för dem, och ibland voro dessa ganska ansenliga. Hade
nu predikanten utom sin stora vältalighet äfven någon
sång-gåfva och i allra bästa fall en gitarr eller en harpa, så var
han beundrad och man åhörde honom med den allra största
förtjusning och entusiasm. Innehållet i det han sade var
det ju icke så noga med. Urskillningsförmågan var icke stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
