- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
275

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM SE PARA TISM.

275

svårt för att se. Men grandet i broderns öga märka vi strax.
Emellertid hade jag fått den ovanan, att nästan gallskrika,
när jag predikade. Då jag talat en stund, oeh det gick lätt
och lifligt, så började jag att höja rösten mer och mer. Detta
gallskrikande gjorde ett obehagligt intryck på folket. En
präktig gubbe sade då till mig en gång: "Vill pastorn säga
mig, hvad nytta det gör att si så där gallskrika, då han
predikar? Det kännes mycket obehagligt för oss, som skola
sitta och höra på. Pastorn skriker icke Guds ord i folk. Ni
är visserligen icke någon stor och stark karl, men ni har starka
lungor, så ni behöfver alls intet lägga an på att häfva upp
rösten så, som ni gör. Jag har suttit i den bortersta bänken i
kyrkan, jag har suttit uppe på läktaren, jag har suttit i
sakristian, och hvar jag suttit, har jag hört eder lika grannt.
Försök och sänk rösten. Folket skulle tycka mycket bättre
om predikan, om ni modifierade rösten något.

Nästa söndag jag kom dit ut och började predika, hade jag
samma ovana som förut, jag höjde rösten mer och mer. Men
då fick jag syn på den där mannen, som varnat mig för att
gallskrika. Han fäste två skarpa ögon på mig, och som han
alltid brukade sitta i främsta bänken, så föllo mina ögon strax
på honom, oeh då begynte jag strax sänka rösten. Så där
gick det till några söndagar å rad, och ändtligen hade
mannen med sin varning och två skarpa ögon förmått mig att
tala lagom högt. Men då sade ban sedan: Håll rösten där
— nu är det lagom. . Några sade sedermera till mig: pastorn
gjorde väl som ändrade sin röst. Förut höllo våra
öronhin-nor på att spricka.

Ännu "en annan ovana led jag af. När jag begynte blifva
varm, då jag var i predikstolen, slog jag ganska ofta med
handen i predikstolen. Samme man, som förut gifvit mig en
varning för att allt för mycket höja rösten, varnade mig äfven för
detta oskick. Han sade: talarstolen har intet ondt gjordt,
och meningen är väl icke att slå Guds ord i den, och ni skräm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free