Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
’ BANBRYTAREN.
de gingo till väga, då de blefvo utsända af stiftelsen. Hans
svar var ungefär detta: "Vi gå först till kyrkoherden i
socknen och fråga, om han har något emot att vi hålla
sammankomster i hans församling. Svarar han då: nej, det må ni
göra, då är ju allt rätt, men om han svarar: nej, det tillåter
jag icke, hvad göra vi då ? Jo, vi gå ändå ut och predika,
ty vi måste mera lyda Gud än människor." Detta synes mig
vara inkonsekvent. Då jag en gång framhöll, att kyrkan i
Sverige icke har kontroll öfver eller utöfvar någon disciplin
öfver lekmannaverksamheten, så anfördes Ahlberg och
Fjellstedt, hvilka också utsände kolportörer. Mitt svar blef då:
Är Ahlberg eller Fjellstedt detsamma som svenska kyrkan—?
Vi veta väl, att mången upphöjer och beundrar
lekmannaverksamheten såsom den enda verksamhet, som kan
åstadkomma väckelser och uträtta något som är verkligen godt,
men vi kunna icke instämma häri. Vore lekmannen
bekän-nelsetrogen och stode i ett godt förhållande till församlingens
pastor, då vore ju allt väl, men innan man vet ordet af har
där uppstått svårigheter emellan pastorn och
lekmannapredikanten. Är lekmannen begåfvad och en dugande predikant,
nåväl, ordinera honom då till präst och låt honom få känna
sin plikt och sitt ansvar.
Då en präst och en lekmannapredikant äro i en församling,
så är det prästen, som måste sköta disciplinen, om någon
sådan öfvas i församlingen. På grund häraf åsamkar han sig
ofta hat och fiendskap. Det går icke an för en pastor att
skaffa sig ett visst kotteri, såsom så ofta är förhållandet med
en predikande lekman. Man får ock därför stundom höra
lekmannen säga: "Jag har fåren, prästen vaktar getterna",
och dylikt. Huru ödmjuk, trogen och snäll lekmannen än
tyckes vara till en början, så glider han snart ur detta spåret.
Härtill bidraga ofta enfaldiga, men ovisa kristna i
församlingen. Och innan man vet ordet af har där uppstått en
klyfta emellan pastorn och lekmannen, och denna brukar ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
