Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
Reseskildringar.
Pastorers och predikanters reseäfventyr och strapatser.
Dessa äro både många och lustiga. Somliga äro rent af
sorglustiga. Det säges, att präster oeh doktorer bruka
köra som Jehu, och han körde, som om han hade varit
rasande, heter det. Det är dock icke sant om alla präster, i all
synnerhet under nybyggaretiden, att de köra fort. Då nödgas
man ofta köra sakta i backarna, och godt är det, om man
kommer fram ändå. Ofta får man färdas genom en sju, åtta
grindar eller stängsel, och det tar både tid och arbete att få
dem ned och sedan upp igen. Värst är man däran, då icke
hästen vill stå stilla, medan mim sätter upp tvärslårna igen,
utan går sin väg. Då får kusken gå några mil till fots för
att leta upp sin häst, och då händer det ibland, att vagnen
är i spillror, när han finner den. Man talar om vägar, men
ofta måste man resa långa sträckor, utan att där är någon
väg alls. Svårast är det dock, att i ett nybygge så sällan
finnas några broar öfver bäckar och floder. En gång skulle
en pastor öfver en större bäck, i hvilken där var mycken och
djup gyttja. Då vagnen kom midt i bäcken sjönk den ned till
näfven, draglinorna släppte. Hästen gick upp på torra
landet, oeh prästen blef sittande kvar i sin vagn midt i bäcken
och ropade: hå! men det brydde hästen sig icke om, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
