Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3oo BANBRYTAREN.
W68. Af synodens vördade president hade jag erhållit:
venia eoncionandi — tillåtelse att predika. Jag gick ofta 20
mil till fots och predikade tvenne gånger på söndagen, till
dess jag 1869 fick en häst, På våren samma år kom en pastor
dit ut, kallad af konferensen för att arbeta på det stora
missionsfältet i nordvästern, och då blef jag pastorns
medhjälpare. En dag kom pastorn och sade: Nästa söndag måste
du ut att predika i N. N. Som jag visste, att mycket fint
folk hade inflyttat dit och därför möjligtvis komme med på
gudstjänsten, och mina skor voro af det långa präriegräset
illa medfarna, så att endast den bakre delen var kvar och
mina bara fötter stucko ut framför snörhålen, så bad jag att
få slippa att gå. Men pastorn påstod, att det gick lika bra
att predika utan skor som med skor. Efter flera misslyckade
försök att få ett par bättre skor, hjälpte min hustru mig i
min stora förlägenhet och band svarta klutar om fötterna,
och så märktes just icke, att skorna voro så dåliga, utan det
tog sig någorlunda bra ut efter omständigheterna, och snart
upptog predikan allas uppmärksamhet, så att de glömde se på
mina skor. Jag hade tagit 80 acres land som homestead, fick
god skörd och bra pris för hvad jag hade att sälja, så att jag
på hösten kunde köpa skor till både mig och min hustru. Jag
köpte mig äfven en häst — en pony — för $75. Men nu
fattades sele och åkdon. Händelsevis fick jag mig ett par
bogträn och en bogputa, och med hjälp af några remmar och
repstumpar hade jag snart en sele, så att om jag nu blott haft
ett åkdon, skulle jag snart varit färdig att resa ut och predika.
Det hade kommit snö, och jag gick till skogen för att hugga
ett krokigt trä, som jag kunde göra medar af. Sedan gick jag
till min granne och lånade näfver. Med denna och min yxa
gjorde jag så en släde, på hvilken jag åkte ganska mycket den
vintern. Det var ej så bekvämt för mig, men det gick ändå.
Pastorn åkte med mig någon gång, då vi måste sitta med
ryggarna mot hvarandra. Och då där ej fanns något för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
