Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3oo BANBRYTAREN.
Man tänke sig min ledsnad oeh harm! Hade det hjälpt att
rycka allt håret af hufvudet, så hade jag nog gjort det. Jag
gick till telegrafstationen och sände ett telegram till
postmästaren i vår goda stad och sade: Tillsäg min dräng, - att
han lämnar häst och vagn i staden till i morgon. Jag mistade
tåget. Blundern jag gjort var den, att jag icke
uppmärksammat, att det var 8:30 p. m. och icke a. m. Hela dén långa
midsommardagen fick jag nu tillbringa i St Paul. Den
dagen tycktes mig lika lång som en månad. Tankar och känslor
korsade hvarandra hos mig. Emellertid nådde äfven denna
för mig så långa dag sitt slut, och klockan 8:30 lämnade jag
St Paul. Hela den natten regnade det, som om "himmelen
varit öppen". När jag ändtligen hunnit till vår goda stad,
frågade jag postmästaren, om han erhållit telegrammet. Han
svarade: i går afton klockan sju. Alltså hade dräng, häst och
vagn återvändt hem. Nu återstod för mig intet annat än att
gå till fots i vatten, lera och gyttja fyra @ fem mil: Klockan
sex på söndagsmorgonen kom jag liem och var då både
hungrig och törstig och dessutom trött och sömnig och våt och
smutsig ända till knäna. Ledsen och förargad var jag äfven.
Jag gick till sängs med den tillsägelsen till hustrun, att hon
skulle väcka mig precis klockan åtta. Då skulle häst oeh vagn
stå framför dörren, emedan jag måste åka tolf mil till en
plats, där jag utlyst gudstjänst och nattvardsgång på
förmiddagen oeh predikan kl. 3 på eftermiddagen. Min snälla
hustru kom in i sängkammaren kl. 8, men då hon såg, att jag
var så trött och medtagen, hade hon icke hjärta till att väcka
mig. Hon kom in i rummet och såg på mig tre gånger, men
med samma resultat. Hon lät mig sofva, tills jag vaknade,
och då var klockan 2. Här kunde någon ha anledning att
fråga mig på samma sätt, som en pastor en gång frågade en
annan, som vid ett tillfälle höll på att falla ur predikstolen,
men räddade sig genom att utsträcka båda armarna. Pastorn
frågade då sin ämbetsbroder: "Om du nu verkligen fallit ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
