- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
315

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HISTORIEN OM EN KOI.ONISI. 315

För plogen behöfde vi nämligen fyra dragare. Alltså körde
vi med tre stutar och en kviga, och det gick utmärkt bra.
Vi brukade denna kviga till dylikt arbete i tre år, och hon
stod arbetet bra, men hon var något svår att tämja. Då vi
kommo till A. på resan ut, köpte vi tio säckar mjöl — 100
pounds i hvardera säcken. Detta skulle blifva vårt bröd
under vintern. Det kostade då $4 per säck. Detta var fars sista
penningar.

Vi jagade och fiskade, så att vi fingo kött. Under tiden
vi byggde hus på vårt land, bodde vi uti ett öde "hunter’s
shantv" ett litet stycke härifrån. Det var blott 8x10 fot med
jordtak och utan golf, så att man kan föreställa sig, att där
ej var stort rum. Men så följde vi farbrors metod och gjorde
en säng med två våningar. Det blef visserligen något svårt
att komma i den, enär den kom litet för nära taket, mon för
oss små gick det nog. Det värsta vi ledo af under den månad,
som vi bodde där, var det myckna regnet, som alltjämt dröp.
Så fingo vi ändtligen vårt hus färdigt och fingo flytta in i
detsamma. Man kan tänka sig hur vi barn då jublade, och
det var icke heller fritt, utan att far och mor gjorde
detsamma, och det var väl icke så underligt heller, ty detta var det
första hus, som far och mor ägt. Det blef nu en mycket
sträng vinter och mycken snö. Och fastän vi voro mycket
dåliga skyttar, sköto vi likväl hjortar, så att vi fingo kött till
husbehof. På detta sätt gingo årep, fastän somrarna voro
regniga och vintrarna kalla. Det som var mest lönande vid
denna tid var jakten på pälsdjur. Hade det icke varit för
denna sysselsättning, hade det varit svårt för oss att reda oss.
Många af nybyggarna ledo verklig nöd. Men oaktadt all nöd
och försakelse var folket ändå alltid vid godt humör. De voro
vänliga, hjälpsamma och framför allt hälsosamma. Hade
någon på den tiden blifvit sjuk, skulle det ansetts som
oförklarligt. Alla som kommo voro välkomna, och hvart man
kom var man välkommen. Folk från skilda socknar och län,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free