- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
316

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318

BANBRYTAREN. .

ja, alla nationer voro som bröder och systrar, och det är mera
än man kan säga om folket nu för tiden.

Jag kommer särskildt ihåg vår granne, Isak, som hade till
granne en tysk gammal gubbe, som hette Ludvig. De första
åren de bodde tillsammans som grannar, brukade Isak säga:
"Jeg förstaar Ludvig lige saa gott som far min." Isak var
norsk och Ludvig var tysk, och båda kunde de tala blott sitt
eget modersmål. Men på senare åren brukade I. säga: "Jeg
kan sletter inte förstaa om L. kan snakke slett int som han
brukade att göra, också har han blifvit saa vräng paa alle vis."
Människorna blifva allt mera afvogt stämda emot hvarandra.

Pastorn kommer väl ihåg de första besöken han gjorde hos
oss, huru folket kappades om att få öppna sina hus för
sammankomster, och huru husmödrarna bjödo på en smörgås och
lite kaffe, huru de gladdes att få höra Guds ord; men nu är
det icke så — ingen vill nu öppna sitt hus för bönemöte ens.
Söndagen vill folket numera ha till en förlustelsedag, då de
jaga och fiska. Vill ni göra bruk af detta för den tilltänkta
’Banbrytaren’, så står det eder fritt." Denna familj blef
mycket välmående. De hade en dotter som blef skollärarinna och
sedan skolsuperintendent i ett stort county med $2,000 årlig
lön.

Surpris eller hur det tillgår nu för tiden.

Att den ena människan på ett angenämt sätt öfverraskar
den andra med någon gåfva, därom är ju ingenting annat än
godt att säga. Om nu bara människan icke hade lärt sig den
fula vanan att förställa sig. En person, som tjänat en
förening, en församling, ett samfund i många år efter den
förmåga Gud gifvit honom, begynner kanhända att tröttna, och
detta märkes af folket. Nu tänker någon eller några af hans
vänner, ty hvarje människa har någon vän: vore det icke skäl
att komma ihåg honom med en liten gåfva? En eller två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free