Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEN OM EN KOI.ONISI. 317
börja nu tala för saken, en subskription sättes i gång, och
snart är tillställningen färdig. Den bäste talaren blir korad
att hålla talet, hvilket lyder ungefär så här: "Vi äro några
vänner, som ha samlats i afton för en viss orsaks skull. Vi
äro alla djupt medvetna om de stora tjänster, som N. N.
gjort oss, och vi ha länge tänkt på att gifva eder en
uppmuntran. Ni har arbetat länge, troget och träget, och därför
ha vi nu samlat en liten summa, som härmed framräckes till
eder med de allra bästa välönskningar."
En söndagsskolföreståndare, lärare eller orgelnist, en
trus-tee, kassör, en diakon eller en pastor blir föremål för en
öfverraskning — lika godt hvilken person det är — allt går till på
liknande sätt. Tag t. ex. en pastor, då han gör sitt inträde i
en församling. Denna skall nu visa, att den älskar sin
blifvande lärare, icke blott med orden och tungan, utan med
gärning och i sanning. Men man vet ännu icke hvad pastorn
duger till eller hvad godt han kommer att uträtta. Dock,
denna gång är man tämligen enig om saken. Ingången till
det vanliga välkomst- och hälsningstalet är oftast detta: "Du
gjorde väl att du kom", och därpå följer ett litet loftal i "väl
valda ordalag". Pastorn hoppas och tror, att allt är väl och
skall förblifva väl. Det är ju också rätt och billigt att han
så gör. Men dagar och år svinna, och det börjar bli något
kyligt. Pastorn tänker på att lämna, men säger ännu
ingenting därom. Folket märker ett visst något hos sin pastor,
men man vet just icke hvad det är. Det kännes icke nu som
strax efter det han kommit. Borde man icke uppmuntra
honom på något sätt ? Man ser så ofta i tidningarna, att andra
församlingar göra så.
Som sagdt, pastorn har ju några tillgifna vänner, och dessa
sätta sig i spetsen för en insamling för att ännu en gång visa
honom sin kärlek. Insamlingen går väl något trögare än
första gången, men den går. Några äro villiga äfven nu,
men några äro lite tröga; andra återigen låta ledaren för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
