Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESIGNA TION.
351
Vet han sig stå väl i församlingen, så kan han taga detta
steg med så mycket mera visshet om att försöket skall lyckas.
Han har kanhända förut hört sig om på annat håll och vet,
att han är välkommen dit. Med denna utsikt och denna plan
blir resignationen för honom icke någon själiförsakelse. Han
tar steget i det själfmedvetandet, att han är oberoende af den
församling han har. Han behöfver icke stå med nedlutadt
hufvud och tänka: "Jag nödsakas taga detta steg." Nej,
han låter församlingen förstå, att det är icke endast i den,
som det finnes arbete och bröd. Ty en pastor, som ännu är
ung, begåfvad, lärd och populär, har aldrig svårt för att få
en god anställning. Vet icke denna församling att uppskatta
sin pastors begåfning, talanger oeh lärdom, så vet han hvar
de göra det, synnerligast som det i vår tid ej finnes
öfverflöd på präster. Alltså tar han steget ut och vet, att det skall
lyckas på det ena eller andra sättet. Resignationen inlämnas
och den bereder församlingen någon öfverraskning, plötsligt
och helt oväntadt som den kom.
Pastorn resignerade inför hela församlingen, ty — mente
han — den ene kan vara en lika god förståsigpåare som den
andre, annars hade han kunnat inlämna resignationen till
kyrkorådet. Stor uppståndelse blef det nu i församlingen,
och en extra sockenstämma måste utlysas för att behandla
resignationen. En del tyckte som så: "Låt honom gå, vi få
nog en pastor igen lika god som han, och kanhända en som är
nöjd med mindre prästlön."
"Jag har talat med flera, som gifvit mig antydan om att
de hade ingenting emot att antaga kallelse till vårt pastorat,
om det blefve vakant", sade Jesperson med stolthet och ett
kraftigt tonfall i rösten.
"Ja", sade Arvidson, "Jesperson har rätt, ty jag har hört
detsamma. Det blir ingen svårighet att få präst. Jag
träffade herr Tuve på ett konferensmöte för icke länge sedan, han
var ombud ifrån en församling, som för tillfället var vakant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
