- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
358

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358

BANBRYTAREN. .

En pastor sade mig för många år sedan, att det var fjorton
år, sedan han blef präst, och under denna tid hade han flyttat
sju gånger, och för hvarje gång han flyttat fått sämre
pas-tbrat. Man må med skäl fråga, hvad kunde vara orsaken till
all denna flyttning annat än ett ostadigt sinne? Men denna
ostadighet torde dock vara medfödd och således
"otillräknelig", liksom man ofta säger om ett retligt lynne eller
temperament: "Han kan icke hjälpa sig själf, han är
otillräknelig."

Slutligen nämna vi den resignation, då pastorn måste säga
som biskop Brask: "Härtill är jag nödd och tvungen." Här
måste han resignera sig, underkasta sig sitt öde. Där ligger
något dystert och vemodigt i själfva ordet, och vi tänka
ofrivilligt på den sista resignationen, resignationen i döden.

En pastor, som resignerat, då han var ung och visste att han
skulle få en bättre plats, en större lön, än den han hade,
kunde göra det med frimodighet och, vi hade så nära sagt,
stolthet. Då han var efterfrågad, ärad, aktad och älskad af
hvar man, som älskade Herren och hans ord — sådana älska
också hans tjänare, —- kunde han, om han ville, låta
församlingen känna sin makt. Var det någon, som ville näpsa
honom, så kunde ban svara: "Vill ni vara af med mig, så kan
det ske när som helst." Annat är förhållandet, då pastorn
hunnit sin lefnads afton och uppnått 60 @ 65 år. Då vill
ingen församling kalla honom, och det är ju ej att undra på.
Hvem skulle väl vilja ha en gammal utsliten präst, hvars
bästa tid är gången och hvars krafter äro uttömda? Den
gamle pastorn suckar: "Min röst är vekare, mina kinder äro
fårade, håret är grått, stegen äro vacklande, ögonen skumma
och hörseln är tung. Mörka moln draga sig tillsamman
öfver mitt hufvud, solen är i nedgående och mörkret faller in.
De sista aftonstrålarna ingifva blott vemod. Hade jag ändå
varit ensam! Då kunde ålderdomshemmet varit mig till
någon tröst i mitt lifs afton, men nu — jag har flera barn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free