- Project Runeberg -  Banbrytaren. Historisk skildring af nybyggarlifvet i Nordvästern under en tid af trettiofem år 1870-1905 /
364

(1906) [MARC] Author: Sven Johan Kronberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364

BANBRYTAREN. .

liela familjen. En pastor, som är utan församling, är lik en
arbetare, som är utan arbete, oeh ofta är det så till vida
sämre för honom än för arbetaren, att han icke äger något
hus att bo uti."

Fåkunnig begynte att se tankfull ut. Ilan sade: "Jag
förstår nu, att jag talat i fåvitsko, då jag sade: hädanefter får
pastorn godt, han får hvila."

Mannen kände sig vek om hjärtat, och en tår smög sig fram
ur hans öga, i det han sade: "Ja, jag har också erfarenhet af
det som pastorn nu sist yttrade. Jag minnes väl, då jag
arbetade på herregården H. i Skåne. Jag var gift och hade
tre barn. Min hustru var sjuklig, och mången dag var jag
utan arbete, och det betydde — just som pastorn nämnde om
den där andre — att jag då var utan bröd." Det behöfs icke
så stora kunskaper till för att förstå en sak, blott man är
ärlig oeh vill gå till sig själf. Fåkunnig tog sig ett tag om
munnen och sedan öfver hjässan, i det han sade: "Käre
pastor, förlåt. Jag gjorde nu, som de bruka säga ibland, jag
talade först och tänkte sedan."

"Allt är förlåtet, är glad öfver att ni vill förstå en sak rätt.
Det är icke alla, som äro så ärliga."

Fåkunnig sade godnatt och gick hem. Hustru och barn
hado gått till hvila. Allt var tvst i rummet som i grafven.
Utanför härskade mörkret. Stormen hven och regnet slog
mot rutan. Det blixtrade en och annan gång ur de mörka
molnen och åskan började att mullra. Pastorn böjde sig ned
på sina knän i bön till Herren. Han tänkte på Getsemane
och på honom, som låg där på sitt anlete, i det han sade: Käre
Gud, så har då den stunden kommit för mig, att jag skall
lämna den församling, det pastorat, där jag med Guds nåd,
efter de gåfvor och krafter du mig förlänat, arbetat och
verkat en följd af år. Här har jag nedlagt mina mesta och
bästa krafter; här har jag delat med folket både ljuft och
ledt; här har jag sammanvuxit med folket under rätt många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ksjbanbryt/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free