Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMI.F. PASTORN. 379
IV.
Så lydde brefvet, han i handen höll,
och tung var tåren, som på skriften föll,
och tung var sucken, som ur hjärtat smög,
och skum var blicken, som mot höjden flög.
Var detta kyrkan, var det Kristi brud,
så from, så falsk, så skild från lifvets Gud?
O, hvilken dom skall icke henne nå,
som honungslen kan döda, sarga, slå.
Var det för henne, som han offrat allt,
för henne, som han nästan frös och svalt,
till dess en lustgård rundt kring honom stod.
växt vid hans bön, hans kraft af ungdomsblod
För sådant lifsverk gifver hon en gärd,
ej ens lik dens, som med sitt trogna svärd
har tjänat landet; skydd och hem ban får,
men ej den kämpe, som mot mörkret går.
Jämt öppen stod den gande prästens hand
för nödens barn, och kanske han ibland
för mycket gaf, nu hade han ej kvar
ett hem, ej skatter, allt förgånget var.
På mänskors kärlek ban för mycket trott,
ett yngre släkte vid hans sida grott,
han icke märkt, han tänkt sig allt som förr,
och nu stod nöden vid hans egen dorr.
"Ren nästa söndag — det var så där stod,
så vare det!" — Men han ej ägde mod
att läsa själf sitt ödesdigra svar,
kanske hans grannpriist då tillgänglig var?
Djup var hans sorg, men ej för timligt bröd,
men sviken vänskap, kolnad kärleksglöd’
han djupast kände och den handling, som
på älskad menighet lagt Herrens dom.
Banbrytaren. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
