Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
BANBRYTAREN. .
V.
Öfverallt i dalen klockor ringa,
sabbatstoner sig mot höjden svinga,
skaror genom templens portar strömma
att en stund från världens larm sig gömma.
Pastor Trogen skall i dag frambära
i sin grannes kyrka Jesu lära,
templet fylles, se, hans kinder glöda,
mäktigt orden från hans läppar flöda.
Tian är ung igen, cn eld där brinner
i hans själ, och vittnesbördet vinner
väg till hjärtan, länge hårdt tillslutna,
väg till hjärtan, som sig tänkt förskjutna.
"I min Faders hus är rum för alla,
dit jag går, vill jag ock eder kalla,
kommen, T, som törsten, gråten, kviden,
I, som mattats under hvardagsstriden!"
Så han visade till öppna famnen,
till don sälla, evigt lugna hamnen,
och hans anlet’ strålade förklaradt,
som om Gud sin närhet uppenbarat.
Slut är tjänsten, snart en spårvagn ilar
mot hans hem; don gamle herden hvilar
trött i hörnet, nu är tiden nära,
då hans vän skall smärtfylldt svar frambära.
Se på gubben! Kring hans rena panna
solens strålar tyckas vilja stanna;
snart han sitter som från världen domnad,
gubben är i ovig ro insomnad.
Ludvig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
