Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMI.F. PASTORN.
385
digheter oeh plikter i hufvudsak som församlingens pastor,
men det glömmes allt för ofta. Men blir det fråga om att
disciplinera sin pastor, då vet man sin plikt och makt. En
konferensordförande sade oss nyligen något därom.
Kapten Philip på slagskeppet Texas tillfrågades: Hvad
lön och erkännande gör du anspråk på för den vunna segern ?
Philip svarade: Intet fordrar jag, ty jag har endast gjort mitt
plikt. Vi säga: vi ha sökt göra vår plikt. Och om vi än
kunde göra allt hvad vi äro pliktiga att göra, så äro vi dock
onyttiga tjänare. Detta måste vi pastorer erkänna. Vi veta
väl, att församlingen tycker och tänker, att pastorerna få så
pass löner, att det är rätt underligt, att det icke vill räcka till
för de allra flesta af dem. De måste vara slösare. De ha ju
sex, sju, åtta, nio hundra dollars i lön och somliga ända upp
till tolf @ femton hundra om året. Borde icke sådant räcka
till ? Nu vilja vi ingenting säga om den saken, men det tro
vi, att de icke äro några slösare. Vi veta också, att de äro
med om gifvandet, och en och annan pastor med
jämförelsevis liten lön har kanske gifvit större summor till välgörande
ändamål än det stora flertalet, som har vida större tillgångar,
men sådant sker vanligtvis i all tysthet, såsom tillbörligt är.
En och annan pastor är en god ekonom, det vill säga
hushållsam och sparsam. Om honom säger folket vanligtvis, att han
är snål. Men saken är den, att om pastorn är välbärgad —
för att icke säga smått förmögen — så är det merendels
hustrun, som borde ha erkännandet därför. Mannen får
vanligtvis bära skulden, antingen det går illa eller väl.
Men det må medgifvas, att ingenting är vedervärdigare än
en snål och girig präst. Då jag nu tar afsked från
församlingen, så vet jag, att den icke kan beskylla mig för snålhet,
om den vidblifver sanningen. Man vill väl gärna vara
gästvänlig och frikostig och uppoffrande för Herrens sak och för
välgörande ändamål, men huru det skall räcka till detta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
