Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickade rakt framför sig och studsade till, när
de inkommit i rummet, och en lång, smärt, ung
flicka blygt och förläget neg för honom.
- Jag tror, du känner inte igen Rosina L.! -
sade Tanten. —
Och detta var händelsen, och var icke så underligt:
när Axel sist såg Rosina på ett visst bröllopp,
som han väl aldrig kunde glömma, då var
det en liten femtonårig, rundlagd, yr och förflugen,
fast rätt täck flicka, som kallades Rosina L.
Nu stod der en lång välvext, tjugoårig flicka, med ett
bildskönt, ovalt, nästan allvarligt anlete och
nedslagna, tårfulla blickar.
- Nej, i sanning! — svarade Axel, och i dessa,
nästan de första ord han yttrat, låg likasom en
angenäm överraskning i sjelfva tonen. Han gick
fram till den försagda flickan och tackade henne,
- "som med sin närvaro förljufvat vår stackars
gamla goda Tantes ensliga och enformiga
dagar.”
- Ja, stackars barn! - - började Tanten; men,
som Axel genast fattade, hvad gumman ämnade
tillägga, gjorde han, hvad man alltid, mot
sin villja, mot alla belefvenhetens och höflighetens lagar,
nödgades göra. Han föll nämligen den goda.
... i tal bröt tvärt af ämnet och kastade ... ett annat
- Nå, men hur är det med Tant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
