Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gode Axel beställsamt — Den har ju varit svår
ibland?
- Ja, för svår; - svarade den förnöjda gumman
- men nu är den bättre. - Och nu berättade
hon för den artiga (ja mycket artigare och
tålmodigare än förr) unga Axel sin långa, långa
gikt-historia, med alla dess variationer både hvad
krämpor och huskurer och sympathier och har-ull
och hund-ull beträffade.
Under tiden sysslade Rosina med theét, och
Dora hade på eget bevåg gjort en och annan liten
anordning i köket; för att ett par av Axels
favorit-rätter skulle vankas vid souper’en.
Dora slapp nu aldrig ifrån gumman Lisbeth,
som otroligt åldrats, på de fyra åren vi icke råkat
henne. Som den omtalade gikten, oaktadt både
både har-ull och hundull, ofta verkligen hållit den
stackare gumman vid sängen, hade Doras biträde
vid det stora hushållet ofta varit, oumbärligt.
Och detta undandrog hon sig aldrig, af verklig
kärlek till Axel och omsorg för hans bästa, ehuru
hon ofta plågades som en mask hos den goda,
tanklösa Tanten; dock mycket mindre nu i senare
tider, sedan den unga, älskvärda Rosina äfven
var en fånge i den gamla borgen. Och för
Rosina var Dora en skatt, af otroligt värde: Sörjde
Rosina öfver alla sina ramlade förhoppningar
i lifvet, så tröstade Dora henne med kraftiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
