Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulfsborg, der nu dock intet, mer än de gamla
remnande murarne, talade till Dora om fordna
glada, trevliga och roliga dagar. Men nu var
hennes afgud hemkommen! - och gumman kände
sig hela tjugo åren yngre och lättare.
Aftonen framflöt imellertid, och, då man skulle
gå till bordet, kände Axel en besynnerlig vemodig
känsla, öfver att så här qvarstå, ensam
och allena af en hel hjelteslägt och på en gång
vara egare af all dess rikedom, alla dess ärofulla
minnen, allt, allt hvaröfver denna gamla ätt högmodats
och varit så stolt i många sekler tillbaks.
Att han kände Löwensternska blodet mägtigt rulla
i sina ådror det skola vi aldrig förneka; men,
att det var till en stor del utspäddt med den nya
tidens, den nya andans renande vatten, det var
lika påtagligt, och det bevisade hans första fråga,
när han kom till det lilla, endast för tre personer
dukade bordet.
- Hvar är min gamla Dora? - frågade han —
Jag ser ingen couvert for henne.
Tanten såg högst förundrad ut; men hon
kom genast ihåg, att nu var Axel borgherre, lät
i största hast framlägga couvert åt Dora och fogade
anstalt, att bud efter henne genast avsändes.
Dora gjorde väl ett par små inkast och invändningar,
men icke rätt många, och ifrån denna
stunden inberäknade både tjenstefolket och Tanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
