Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktar det, dessa årens ombytliga, brokiga lif
har, utan att egentligen ha förd^rfvat hennes
goda hjerta och rena seder, dock gifvit henne eu
afirmak för ett lugnt stilla lif i en familje-krets,
oeh der en mans karlek ensamt sknl|e ersätta
henne en hel allmänhets beundran och högljudda
bifall. — Men, när jag hörde henne från scenen,
när jag blott sig henne vid hennes piano, när vi &J?
lena sjöngo tillsammans, eller när hon ibland,
Utan allt accompagnement, förtrollade mig med si#
sing och icke med något annat sköt tillbaka
min känsla, då medgifver jag att jag ofta var
färdig säga: ”Kom, Giovanna! Lemna allt detta!
Å-’terrind till ditt kalla, nien, trofasta land, och
”tjusa blott mig med dina silfvertooer, och blif
’Hen goda genius, som skall göra mitt gamla
älskade Ulfs borg till något.annat än ep gra.f, ett
”hemskt minne af hvad jag dock —. —
oersått-”ligt förlorat!” — Men så kom e.n röst, som, lieter
fprnuft, och den bad mig tiga och »jpta af
.5-gotblicket och tro: att den fogel, som länge flugit
fri och lös i skogen, de# komiper aldrig, att älska
sin lilla hur sd, som den, hvitken der ar född och
uppfödd. Och — qvinnans äkta stånd är dock ett
bor, det måste vi medgifva, fast det kommer an
på oss och henne sjelf, att pryda den med
blommor, eller att låta den se ut, som ett —
lifstids-fingelse egnar och anstår. Nej, jag egnar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
