Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag om, att jag från en tåt bérceau af caprifolfuii*
hör Julchen, gom lifligt samtalar med någon,
livil-ken jag ganska snart fann vara just den jag anade*
nämligen Theodor. Kasta Icke sten p& mig, Carl,
for att jag lyssnade! Jag vet sjelf, huru uselt det
var; men jag trotsar sjelfva Bayard att icke, i mitt
ställe och i mina besynnerliga förhållanden, gjort
detsamma. Jag anför nu ordagrannt det samtal,
som afgjorde trenne personers Öde. De första or*
den, jag rätt hörde, voro Julchens, som sade:
— Nej, Theodor! Så mycket höll jag vil intfe
otafhononfr, «om nu af dig. Men ack, så mycket,
så mycket ändå! Han var éå god, så göt, så gnäll.
— Och ar jag det icke ifven, söta Julchen?* —
frågade Theodor bjertligt.
— Jo visst, dqt nekar jag ju icke; men du vill
aldrig tro mig, bär jag säger, att han menade väl
mnl mig.
Nej, förlåt mig, Julchen! det kan jag icke.
En ung man, en främling, resande, verlden
kringirrande, och dertill rik och .af börd! Han kunde
’al innerligen äUka dig; men han menade icke
upprigtigt med dig, och, ehuru han tycktes handla
så rätt med dig, hade han säkert mörka planer
fär dig fen framtid. Gud vare tack, att han s&
tycktes vörda din tisknld, af hvilken orsak det än
varitt Det bör du tacka Gtid för, goda Julchen.
Åh ja, det skali jag väl göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
