Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m 112 m
tiga, krusiga och^jsläta, gula och bruna, aom roté
uppstaplade i silverkorgen — då reste de
frim-pinande.
- — Bruka de ofta göra dylika försök? —
frågade Axel, na> han återkom, sedan han i godt mak
sett pä, huru hans betjenter instufvat hans gäster
i deras slädar.
— Nej, minsann! — svarade Tanten — och så
charmanta och så eleganta, som i dag, såg jtg
dem aldrig har hos oss i vär ensamhet och
tysthet.
’ Rosiha skrattade.
< — Men jag konk under ftind med, att de rått vai
visste, att du var hemkommen, min kåra Axel! —*
fortfor Tanten — Kammarherrinnan råkade att
förtala sig en gång. Hon tog våk igen sina ord
och fick jhst clä en attaque af sin fasliga rhumé\
eller hvad hon kallar vår vanliga snufva; men
jag markte dock ganska vål, att hon visste det, fast
de alla tre föresatt sig att svåfva i okunnighet
derom. Kan ni såga mig, livad det skulle båift
am
— Jo, — svarade Rosina, skrattande — det
begrep jag genast. De voro outsägligen nyfikna p&
Axel. De insågo, att han icke skulle göra sig
brådtom att komma till dem, dch nu var detta eri
ritt slug uppfinning att helsa på oss, Tante och
mig, men ignorera Axels hemkomst, för att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
