Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m ns m
ehdn rörelse fö tråd a sig förAlber^utsn deibådå
mng& karlarne samspråkade om.diverse, helt glad*
ock muntert. * AlbeH frågade mycket .om hans
resa* och Axel svarade iuteressant och. med» aa
askkinnedom i allt, som bevisade, medhvilken
oppmårksamhet han »gjort -denna resa, och att
haa, olikt med så många andra resande,-skådat
Uugenpå deras inre, icke blott på Aeraa’yttre, sU
åa. Men det kom deonf, att Axel redan ka a de
hot yttre af Ungen genom låsning och aamtälmed
bildad* folk,: inan han någonsin betridde frim*
mande jord, och. btef derföre 4cfco aå höget frtp^
per ad af hvad han alg, otasi fick’genast efcerw
lamna sig åt en forskning af grunden, ochoroa*
ken till huå han förnam, och, ontdion någonsin
•tgifvlt sio reta* si hade man- såkert Wifvit for*
skonad lår ett sådant värdshus- och diligenrce-prati
som .man ofta nog 11 riskte tas med.-* Rhen, att
Albert var mycket sysselsatt medHasioa, deland*
gick ingalunda Axel. Albert sade én gång: .
— Jag fick hdra, att du var hemma, och derfij^
rr SEtyrdn jag min kosa. hit.
*-*- Ja, dd kom, envedciA jag var<hemma, men
• idefér det jag var hemma! v» aode And, fknb
tafcde; men bana skratt va*;mörkt, likasom nian
ofta ser enmörkochen ljus liga.
Få dalta svarade Albert ondast med en van«*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
