Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krusar i botten af hjertat! Men tig stilla, du
«roliga, du stackars hjerta! Du får icke tala, du
far icke känna en gång* — du skall tiga! Och
det skall äfven jag. Hrad gör mig Axels tro? —
Den tager tiden nog bort. Och, när han icke ser
mig, s& tänker han icke derpå, utan på henne> P&
hjuisidan hafvet! Hony som jag icke kan täuka
mig. Axels älskade! — Huru kan hon se ut? —
jSkön, ja, skönare än allt skönt, och lyckligare
än — ja, än livad? — Jo, det vet jag äfven; men
j*g tiger, — vill tiga för mig sjelf. — —. _
Så der ungefär irrade och sväfvade Rosinag
tankar, och, trogen sina föresatser, var hop tyst
oeh sluten l^ela den öfriga dagen; höll sig nära
Tante Lisbeth, som, man af gammalt minns, var
et t känslo-fördrif, och blef om aftonen nästan glad
(man säger nästan, ty det är så innefattande),
när Axel berättade, att han tidigt audra
morgonen, i anseende till vigtiga angelägenheter,
nödgades företaga sin länge omtalade resa till
Stockholm. Albert hade redan, nyss han kom, sagt
•äfven skola nödvändigt resa den följande ds*
«»•
.— Då hafva vi sällskap till Wrestorp. — sade
Albert.
Nej, jag nödgas resa mycket tidigt! —
svarade Axel, litet förglömmande sitt nya kall af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
