Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad det kära, gamla Stockholm gaf Axel till
reskost på vägen hort. — Och nuI — Hvad fann han
ain? —
Jo! — Carl, glad och lycklig, men
bläckigöf-ver oronen, och manuscripter och recensioner pä
»Ila stolar och hord, — de fordna fäder och mö*
drar liknöjda, — döttrarna gifta, — andra dito
nppdykade nr tidens vig, — sina gamla vännérf
nägra borta, nigra gifta, nigra förgiftade, några
döda i choleran, och några, visserligen förtjusta
ifatt återse Axel, men med bj er nan så full af
riksdags-gräl, riksdaps-prat, parti-hat etc., att
A-xel knappt kände igen dem*
Men se, de fattiga, de nödställda, de blott*
•tällda gamla bekanta, de funnos aöa, och,
saknades någon enda, iå kom det två andra i dess stal*
le. På Jndarne tänkte han icke mer, och icke
de på honom, mer ån när de någon gång möttes
på gatan; då lyfte de aitigt på hatten, som
skulle de på hvar sitt håll säga: ”Vi hafva talat ut
med hvarandra. Våra banor äro alldeles skiljda
hädanefter, och aldrig mer komma vi inom
hvarandras atmo&pher.” — Och der uti hade de å
ömse sidor rätt. i)en tiden var förbi, äfven om Axel
på en gång, genom någon ödets lek, blifvit fattig
och skuldsatt.
På samma gång som Axel börjat öppna
öpopen i ett fall, så hade han äfven gjort det. i an*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
