Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likgilltighet, for hvad som i ögonblicket rör oss’
aer än altt annat.
De följdes åt. Si snart de kommit in på
kyrkogården, visade dödgräfvaren på ett litet hvitt
marmor-kora och frågade, om Herrn hade något
vidare att befalla.
— -Nej, ^visst ickei — sade Axel med en bruten
råst och tog upp ännu en gifva till den fattiga
nfennen, likasom hade det varit honom ijoft att
göra något) det endadet sista för honom liten,
109 slumrade änglasömnen under matmor-korset.
Axel blef nu ensam. Sitå’n hvirflade omkring
honom. Tårar, tårar, sådana Axel aldrig känt
dem förr, fuktade den manliga kinden, och,’ned«’
bojd emot korset, knäfallande på den lilla upp«
höjda torfvan, kände Axel dé bittraste och
aftgra nya, hittills aldrig aftade känslor, som nu
alla sammanblandades till ett olidligt helt» Det
var smärta, det var ånger, brottets tyngd och för«
vfUehemas straff. Dertili kom en -saknad, att
aldrig fått trycka det döda barnet till sitt hjerta,
att aJdr)g kunnat få göra det, — aldrig kunnat
flr sig, för barnet, för hela verlden, få
uppenbara sanningen.
— O, min Oudi — Kan du förlåta så grålliga
bsott? — frågade Axel. till höjden—0, min Gud,
•tcgifa icke faderns missgerning på barnet! Tag
det bland dina änglar och hjelp mig, att jag må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
