Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ~ . Jai J—- gepmMte. Akei hhlfhögt, utan att just
r#t*i livad;han säde— jä, här var ett ptfradis,så
länge hon; vär hitr!
. — Hon! —•
iMgadeDörauppmärksaratochfor–vfrnad. —
, -r Nej, nej,kära Di>ra,r — sade Axel ifrigt ecft;
klappade den gamla, vanligt på axeln — icke ett ord-:
mera derom! VigLöiöma nu alltsammans. Tank
aldrig mer derpi! Nu måste jag ridahem. Gif.
mig blott litet att: dricka forst, och kom sedan .
snart fram till herregården; kära Dora, ty jag t ill
hafva upplysningar af dig om saker* sömTante
Lisbeth sqvnllrat om. Detf goda TaUtenvill så
geina, att jag skall hålla räfst och. rätUrting om
allt, pch det roar mig alls intet; dessutom ar hon
blott ett vittne,, och på det bör ingen döma. Jag
vill nu hafva reda af dig på diverse.
— Ack, min goda unga Herre, — Sade Dora — ‘
förskona mig derifrån! Se med ed ra egna ögon ,
ooh döra dereftér! l)e äro unga ochskarpa.
Fröken Lisbeth vill må hända hafva för mycken
ordning, och’jag för mycket lögn och ro. Vi äro
bida två gamla gummor, som icke’löna att* ratta
sig efter, och som snart icke duga* titt annat än
dö ifrån den mulna verlden, der. icke en gång de
unga, de goda, de adla, de förträffliga äro
lyckliga och glada, utan» hänga hufvudet ochtörja. Ja g
minns väl den arma Fröken Rosina! — tilläde Do-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
