Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rçe goda, ädla varelsers lycka i-si« hand och nod«
gas4 slippa denna lyelta ut i Jpften,-som man ut*
släpper en fången orölig fogel, och detta, emedan
eien binder tungan. Ack, hvårföre skulle jag gif*
va den, oph aå helig, sk oåterkalleligi Och ti ti
ett ungt barn, som affordrade mig den, emedan
hon blygdes att ha förrldt sitt unga hjerta. Jag
kände i samma ögonblick en tyngd falla fffver mig*
likasom hade jag gjort nigot ondt. Och likväl,
ltvilken rättänkande och samvetsgrann hade icke
gjort som jag! Men Gud, som allt styrer, han*
har väl icke forgäfves lagt hand på min tunga,
om icke äfveaväi <Ä?£vore till ett godt ändamål«
. -****Ö«>t"
Axel kom hem. Axel sysselsatte sig ifrigt
med sina stora gods, med planer till deras
förbättring och till reparationer på den gamla
fäderne-horgen. Axel låste och. arbetade i de grenar, som
han nu mer tyckte tillhöra hans plats i*
samhället. Axel försökte att göra sig tillgänglig för
främlingar och gamla bekanta. Axel tog Rosinas
öfvergifna kammare till skrifrum, under
förevändning, att han derifrån hade utsigtöfver stallarna.
Axel sjöng; men dyster och mjeltsjuk var hans
sång. Och allt detta gjorde Axel med en Liknöjd-’
het, en död i hjertat, som endast det sinne kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
