Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na han \ilie göra henne till. villjes, huru han
äf-ven förmådde hvad han ville, och.huru uppbragt
han ajelf var öfver Doeiorns och Majorena
orimliga förfarande mot Theodor, hvilket icke hunde
annat in harma Ii varje rättsinnig varelse*. Han
, aprang pl flera ställen, nian att råka på Doctorn.
Man visade honom beständigt, dit Doctorn nyis
. varit; men. slutligen fick han händelsevis från det
Öppna fenstret af ett rum p& aed ra botten hota
en häftig ordvexling och tyckte sig der känna i-,
gen Axels thordönsröat, meit äfven Dactor.ns
gnäi-■ lande kirringstämma. Albert sprang, utan allt
bé-sinnande, in i rummet och fann der redan flera
af de yngre karlarne vid brunnen församlade,
hvilka .väntande af hörde en häftig debai mellan
< Axel och Doctorn.
— livad i ail vcrlden ville Herr Baron jag skulle
göra? — sade Doctorn, något flat — Hao kudde
.ju. skrämt någon af våra nervs vaga damer ellsr
gjort något annat spectakel, och det hade alltid,
A Professorns frånvaro, stadnat på min räkning.
Jag försäkrar, att fruntimren voro ofantligt rädda
fur honom, och jag har 4änge förutsett —
— Jag ger både- fruntimren och Herrns fornt*
seeude f—n —» svaradp Axel — oeh håller mig
blott \id sakfen, soro år och förblifvér, att karlén
på långt när icke är så från sina sinnen, som Herr
Doctorn sjeif och hans underläkare, Herr Majoren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
