Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
íw m
gerliga fri- och rättigheter ända mer in
an-firas.
— Får jag gaga dfg det? — frågade Axel,
vin-akapllgt och hjertligt.
— Gerna, Om da kan. — svarade Theodor,
tem-ligen lugnt.
— Jo, emedan da icke handlar gom vi andva
menniskor. Du följer troligen dina egna,
osynit-ga idéer, atan att det ringaste bry dig om
andras, ech9 når nu dessa komma i col lisien med
hvarandra, så bry tas de ömsesidigt. Du blir
uppbragt och förtornad samt kallar deras fjesk, oeb
äflande, och sjelfklokhet, och myndighet — för
småsinne, och da har icke så orått. De åter
resa sig i massa öfver att se en individ, aom vilt
gå sin egen väg, utan att hvarken fråga efter
raenskliga eller gudomliga lagar, utan endast dem,
aom naturen uppenbarat inom hans eget bröot,oeb
det kalla de vansinne, Och, som de äro mShgden,
och da blott en> v ill ja de försöka att bHfka da
segrande och mästare efter dig.
— Ack, de pysslingarnel — De kanna ja indi
aldrig mer än bräda mina händer och föKer»
De kanna jn icke maka min öftertygehe en linle
m desa rail-vay. De tro mig således vara
vansinnig, för att jag ieka är som de! — Det är
Mj-den af sjelfkärfek! — sade Theodor, vildt
skrat-tände» ty i hans skratt låg dock något vansinnigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
