Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då jag trodde rar g tara ett redskap i den gofö’ \
Gudens hand, att öppna hans förvillade ögon pt
himmelens härlighet, ty i min blindhet och oer«
farenhet ansåg jag honom mer vilheförd af’ sitt
häftiga, obändiga sinne och sina besynnerliga
i-déer, än jost égentligen af hvad man kallar van«
sinne. Huru skall jag nu göra, for att hjelpa hvad.
jag brutit? Säg, säg, goda Baron Axel! Säg hlott,
och jag lyder, ty jag har ingen annan att
ridfråga, ingen att vända mig till.
I Rosinas enkla, nästan barnsliga ord tar
n&-got, som djupt grep in i Axels själ. Han hade för
henne känt kärlek, berusning, hjertats slag och
blodets svallning. Nu kände han äfven något, som
liknade tillgifvenhet, vänskap, broderlig kärlek.
I hennes fråga iåg på en gång så mycken oskuld,
så mycken godhet och begär att rätta sin opinion
efter andras bättre, och dessutom låg der så
mycket förtroende och tillit till Axel sjelf, att isen
omkring hans stolthet smälte, och han sade mildt
och med en röst, som Rosina blott en gång eller
två, på Ulfsborg, förut hört:
— Rosina, lyd edert rena, goda hjerta! Det
vet 6äkert bättre än jag, huru ni skall behandhs
den arma yrtglingen, som af hela tnenskligheten,
ja, kanske i himmel och på jord icke älskar något
föremål i verlden, mer än er.
Dessa ord ljödo som jinglaröster i Rosinas hjer*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
