Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<*.. St länge man andas och Sr tlfl, smaka osé
lof och pris val; men nr älsklingens mnn —
smakar det himmelskt. Hon teg. Het gör man, när
nian är lycklig, och Rosina rar lycklig just nut
lyckligare än hon det någonsin varit. Hon teg.
-¿.’Tillit mig en friga, dyra Rosina! — sade
Axel efter en liten stands tystnad, och hans räst
var bruten och ojemn — Säg mig; det är icke
ny-tikenhet, tro icke det Rosina! Men sig mig,
misstager jag mig icke, sä — sä — (och orden ville
icke gérna slippa fram) si känner den arma
Theodor ingenting, alldeles ingenting — af edert
for-hällande till eder consin, Albert.
Rosina teg, förvånad, eller snarare af
förvt-ning. Axel fortfor med osäker rostr :
lag fraktar, att Theodor skulle börja att
rasa, förtvilla, med ett ord, att ingen tinge hinde’r
med honom, om nlgon obehörig’person
händelsevis underrättade honom derem.
■— Ja, omr ryktet derem, menar vll Baron
A-xtil —sade Rosina, högt rodnande.
— Rykte eller sanning, likh godt; han skall
bitfva ursinnig! svarade Axel häftigt och
bittert.
— Ja; men han skall tro mig, — återtog
Resina i frig t — när jag försäkrar honom, när jag
bedyrar honom, att Albert och jag Iro goda, inner-
detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
