Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vagradt. Utan att höra, hvad som sades dem,
utan att tinka på hvad de svarade, gingo Axel oeh
Rosina på hvar sitt håll i denna stojande,
pratande, skrattande och nojsande flock af brunnsgäster«
Man tog god natt. Man lade sig. Men ingen
får veta, hvad Axet oeh Rosina tänkte, drömde!
Har da älskat och varit älskad, min läsare, Så
vet da det; har du det icke, så kan da aldrig lära
dig det. Således icke ett ord derom!
Rosina vaggades i sömn af små glada,
leende kärleksgudar och vaknade långt före solen»
Tills nu hade hon glömt den arma Theodors b ref.
Nu föll det henne först i minnet, och, för alt
något skingra de millioner tankar* tom belägrade
henne, och som hölio på att göra henne huivudyir af
sällhet och glädje, tog ho» brefvet, bröt det och
genomläste det, men ack, långt ifrån med den
uppmärksamhet, gom vi andra viilja kosta på den
olyckliga ynglingens första, sista, enda utgjntelse
af ett brinnande hjerta och en missledd hog till
allt godt och ädelt, som ett menniskosinne kan
e-ga, men som, när den kommer i beröring med
andra menniskors sminkade jaster och dygdomhöljda
brott, ser ut som vansinne och galenskap, och blir
det verkligt slutligen, af sorg och smärta att af
ingen blifva- förstådd, ingen älskad, ingen gillad
oeh ärad; och hvarföre? Jo, emedan man är
bättre, renare, dygdigare ån de alla, och allt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
